Grunden måste vara att ha rätt råvara på rätt plats. Kul ord. Råvara, särskilt om man särskriver det…. rå vara.

Min utgångpunkt är nästan alltid att man ska gräva där man står. Vad finns nära? Det behöver inte bara handla om råvaror, det kan vara traditioner, typrätter, immateriellt kunnande eller exempelvis material som finns på platsen. Om man nu utgår från det så kan man ofta få ihop en äkta och intressant helhet kring måltiden. Helt enkelt en positiv spårbarhet.

Det finns andra parametrar som jag också tycker är viktiga. Att arbeta med och i säsongerna. Det är spännande när man ser på exempelvis morotens resa från primör till inlagd och lagrad för vintern. Att under hela säsongen maximera råvaran moroten. Att välja rätt tillagningsmetod till rätt morot i säsongens framskridande. Låta råvaran bestämma vad som ska tillagas. Se det kreativa i begräsningarna i råvarans egenskaper utifrån säsongen. Att aldrig överarbeta om det inte behövs, ta fram och förädla de smaker och texturer som finns från början i råvaran.

Avslutningsvis vill jag gärna citerar Sivan, grundare av Sivans ost.

”Ä dä ente gött, kan då lika gärna kvetta”

Det är västgötska och betyder fritt översatt:

Smakar det inte bra, så äter jag inte. Det ligger så mycket i det. Mat ska var gott, det ska vara lustfyllt den ska vara målgruppsanpassad. Det är ju där och då man skapar och får uppleva goda måltidsupplevelser som man tar med sig i minnet in i framtiden.